Jag planerar att ha öppet i syateljén nu på lördag den 10 augusti 2024 mellan kl. 10.00 - 14.00.
Min vän June, Quiltstugan i Heby, har haft sin andra syvecka vecka 31, 2024, och då hade hon flera kursdeltagare som sydde necessärer enligt mitt mönster från 2003, "Christl's Lilla Necessär". Jag fick sedan 4 st beställningar av det mönstret. Eftersom jag själv inte sytt upp den här lilla necessären på flera år, så kände jag att jag var tvungen att pröva om jag fortfarande kunde sy den. Tänk, att jag som sytt så många necessärer i mina dar, gjorde alla fel man kan tänka sig. Gäller ju att läsa och följa mönstret och verkligen göra det. Efter många timmar med sprättkniven i min hand så fick jag till slut ett färdigt resultat. Men det vara kämpigt. Har nu bestämt mig för att göra ett nytt försök så att jag kan visa upp ytterligare en necessär när jag skall deltaga som utställare på årets Quiltevent i Lidköping "Quiltköping den 6 - 8 augusti 2024. Mycket att förbereda är det, man också lite spännande och förväntansfullt. Jag har ju varit med som utställare alltsedan Quiltköping startade, och om jag inte tänker helt fel så är det nu 12 gången som jag deltar.
Här är i vilket fall som helst en bild på vad jag lyckades sy efter mitt mönster "Christl's Lilla Necessär".
Sedan har jag den sorgliga nyheten att jag igår var tvungen att ta det tuffa och svåra beslutet att låta min fina katt, Prins Gustav, gå över regnbågsbron till katthimlen. Igår hade han en inplanerad tid för tandsanering hos Uppsala Veterinärmottagning. När de ringde och berättade att hans tandstatus var i så dåligt skick att de skulle behöva operera bort 17 tänker på katten, och att de inte kunde göra det i en och samma operation, utan att katten skulle behöva opereras ytterligare en gång senare, så kände jag att jag inte ville utsätta honom för den stress och de smärtor de här stora ingreppen åsamkar honom. Därför bestämde jag mig efter mycket ångest att låta honom somna in. Prins Gustav var en katt med mycket stor integritet och pondus och som var väldigt egensinnig. Så han var inte så lätt att hantera. Jag hade inte klarat av att få i honom smärtstillande mediciner och jag ville inte att han skulle behöva genomlida de här smärtorna. Kanske var jag en egoistisk människa som tog det här beslutet, men jag hade bara Prins Gustavs kommande liv i åtanke. Jag är oerhört ledsen och tycker det är så sorgligt. Även Prins Gustavs kattkompis (även om de inte var några såta vänner) saknar honom och idag har Oskar letat efter sin vän och ropat på honom och verkar nedstämd och ledsen även han. Här är i vilket fall som helst en fin bild på min fina Prins Gustav när han verkade må bra. R.I.P. fina Prins Gustav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar