Nu är min galloperation avklarad och jag känner mig betydligt piggare idag. Jag hade turen av att få träffa en mycket trevligt och medmänsklig läkare på Enköpings lasarett, som skulle genomföra operationen och likaså en anestesiolog som såg till att jag var sövd under operationen. Sedan fanns det helt underbara sjuksköterskor som tog hand om allt före och efter operationen. Kan bara säga att jag känner mig tacksam för att jag bor i ett land som Sverige, där vi alla har tillgång till en sjukvård, när den behövs. Och i dessa dagar är det många som behöver den.
Nu skall om en liten stund försöka gå ner en stund till syateljén. Känner att jag måste göra något, det blir för tråkigt att bara ligga i sängen och tycka synd om sig själv.
Jag hoppas kunna ta bort förbanden från de tre hålen jag har på magen i början av nästa vecka, men har ändå beslutat att jag skall ligga lågt ett tag med att ha öppet i syateljén. Är det någon som vill komma på besök och som är garanterat friska så går det bra att höra av dig.
Men i görligaste mån måste vi väl alla dra vårt strå till stacken och försöka bidra till att smittan av det här förfärliga viruset inte kommer att spridas alltför häftigt.
Jag tänker på alla dem i sjukvården som arbetar för de patienter som måste vårdas där. Nu äntligen kanske det kan komma en förståelse från landstingspolitiker och löneförhandlare inom sjukvården hur viktiga de här personerna är, som arbetar oförtrutet och med rädsla för att själva bli smittade för att andra skall, förhoppningsvis, bli friska av vården.
Själv har jag jobbat på sjukhuset sedan 1973, men inte med patienter. Det hade jag aldrig klarat av. All heder till personalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar