Idag tänker jag, Alexander och Jöran åka till Norberg för att titta till mina föräldrars grav. Det blir ju inte så ofta som vi åker dit, och vi har inte varit där sedan Elsa Anderssons konditori brann ner till grunden. Norberg är sig inte likt längre, och på sätt och vis så är jag tacksam för att min mor inte behövde uppleva skogsbranden förra sommaren och även att Norbergs anrika konditori skulle bli utsatt för en anlagd brand. Jag har inga andra band till Norberg idag än mina föräldrars gravplats, så det känns också lite sorgligt. Skönt att i alla fall få åka dit och minnas dem en stund extra, inte för att jag på något sätt glömt dem, både mamma och pappa finns i mina tankar varje dag. Pappa som var en oerhört kreativ person som klarade det mesta när det gäller hantverk, reparationer och byggande. Det enda han sade sig inte begripa sig på, så var det bilar. Min mamma, som ända tills hon gick bort levde för att läsa böcker. Jag har nu ett helt rum fullt med böcker, efter henne, som jag inte vet vad jag skall göra med. Idag har böcker inget värde, och ändå är det en enorm kulturskatt som finns i tryckt form. En vacker dag kanske inte alla kan ha tillgångtill det skrivna ordet i form av IT-teknik.
Vill önska alla mina nära, kära och vänner en avkopplande och rofylld helg.
For my foreign followers:
Today, I am going to visit a place called Norberg, where I lieved with my parents for many years. My mother passed away 2,5 years ago, and my father in the year 1984. Norberg is no longer the place where I can feel at home, but a visit to my parents grave will make me think of them a little bit more intense, than I usually do. Not meaning that I am not thinking of them every day. When I am in my studio sewing, I think of my father, who was a very creative person, and had nearly all the skills in different crafting you can imagine. The only thing he always was very conserned about, was that he did not have any skills in repairing and understanding cars. My mother, had her greatest interest in reading books, which she did until she passed away. I now have a whole room full of books, which she left to me. Unfortunately, today there is no value in books, which is sad, since I believe that the printed books are of more cultural value than the ones we find through our computers. One day, maybe, we will not be able to read the digital versions of publications and then what. All the work to publish will be in vain.
I wish all my foreign followers, friends, and relatives, a weekend of calmness and thoughtfulness.
Yours sincerely,
Christl Richter-Frohm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar